Den
senaste tidens larm om förbjudna mjukgörare i plastsandaler
och giftiga antimögelmedel i populära jeans har satt fokus på
hur viktigt det är att hålla koll på sina produkter.
- Har
man inte kontroll på innehållet i produkterna kan hela hela
marknaden försvinna i ett enda slag. ”No data – no
market”, säger Andrew Wertkin.
Han talar under ett seminarium om milljö- och kemikalieregler och hur man kan leva upp till dem, som anordnats av mjukvaruföretaget PTC. Deltagarna, som kommer såväl från industrin som från konsultföretag, nickar när Andrew Wertkin frågar om de känner igen problemen.
Det finns ett stort antal regler och förordningar inom miljö-och kemikalieområdet, EU RoHS, China RoHS, California RoHS, Reach är bara några, dessutom finns krav för hur bilar ska tas om hand, ELV. Listan kan göras lång. Reglerna är olika i olika delar av världen och för olika branscher. Och de ändras ständigt. Ibland kan dessutom opinionen i ett land ha ännu högre krav. Ett företag man vill sälja till kan också ha egna interna krav och standarder.
Europeiska Reach innehåller annars de hittills mest långtgående kraven för användning och hantering av kemikalier. Många kemikalier är förbjudna inom EU och ännu fler är under utredning och kan komma att förbjudas i framtiden.
Reach står för Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals (Registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier) och berör i princip alla tillverkande och konstruerande företag som säljer till EU, eller som har kunder som säljer till EU.
Han
insåg problemet tidigt
Andrew Wertkin insåg tidigt problemet och i mer än tio år har
han arbetat med att utveckla mjukvaran Emars, som gör det möjligt
att se om en produkt innehåller något som är förbjudet inom
EU eller något som bryter mot en lokal föreskrift i
Californien eller Korea, för att ta några exempel. Finns någon
av kemikalierna på en bevakningslista, det vill säga att den
kan förbjudas i framtiden, så får man reda på även det.
Företaget
han var med att grunda, Synapsis, köptes upp av PTC för ett
knappt år sedan och Emars är nu omdöpt till Insight
Environmental Compliance och ingår i PTCs
produktutvecklingssystem.
Emars/Insight används dock även tillsammans med Siemens
PLMsTeamcenter eller med affärssystem från SAP – för att
bara nämna några.
Emars utvecklades ursprungligen i samarbete med bland annat Motorola, som förlorade en jättekund på grund av bristen på kunskaper om innehållet i elektronikkretsarna, berättar Andrew Wertkin.
Det
mjukvaran erbjuder stöd för är också det han ger som
konkreta råd för den som ska sälja på många olika
marknader, det han kallar en utarbetad ”best practice” i
fyra punkter.
- Ta
reda på vilka regler som gäller i de länder/regioner du
arbetar inom eller säljer till.
- Klargör vilka olika ämnen dina produkter innehåller.
- Identifiera riskerna, och väg dem mot kostnaderna.
- Sprid och gör resultatet tillgängligt i hela organisationen.
Den första punkten är de enklaste och den andra det svåraste. I alla fall om det finns många underleverantörer som i sin tur har underleverantörer. För att ta jeansexemplet så kanske det är lätt att hitta antimögelmedel i data från textilfabriken där byxorna sys, men det behövs också data från väveriet som kanske i sin tur behöver data från det företag som tillverkar och färgar garnet osv.
Andrew Wertkin har ett råd här: automatisera och systematisera. Undvik manuell hantering så långt det går. Insamlingen tar tid första gången, men sedan ska det gå automatiskt.
Utför
också tester på ett standardiserat sätt, råder han. Nya
leverantörers produkter får man testa ofta, gamla pålitliga
leverantörers mer sällan och har en leverantör problem kanske
man får testa lite mer regelbundet.
Dyrast sticka huvidet i sanden
- I
tider som dessa är det kanske lätt att tycka att det vi vet om
innehållet är bra nog. Men det kostar minst att identifiera
och värdera riskerna nu, dyrast blir det att sticka huvudet i
sanden och vänta.
Andrew Wertkin delar in företagen i tre grupper.
De omedvetna – ointressade av frågorna och tror att allt är ok.”Ett läskigt läge att befinna sig i”, säger han.
De reaktiva – företag som löser problemen när de uppstår, ofta till onödigt höga kostnader. Kunskapen i företaget finns bara på det ställe där problem har uppstått. Att konstruera och designa om en produkt kostar mycket pengar, att exempelvis bara byta ut en förbjuden mjukgörare mot en godkänd är sällan genomförbart.
De
bästa – håller koll på, och kräver av underleverantörera
att de ska redovisa, vad produkterna innehåller. Hanterar miljörisker
professionellt och proaktivt och har kunskaperna tillgängliga i
hela organsiationen.
- Gå
hem och tänk efter var ditt företag befinner sig, uppmanar
Andrew Wertkin.
Monica Westman